AV FREDRIK NEJMAN
En råkall tisdag i januari sitter Mattias Göransson hemma
hos den svårt cancersjuke Hannes Råstam. Det blöder om Råstams ben och det rinner vätska från hela kroppen.
Råstam dikterar de sista raderna i sin bok. Mattias Göransson säger:
– Nu har vi allt som behövs för boken. Det är klart nu, Hannes.
Du kan släppa det här nu. När Mattias Göransson går säger han hej till Hannes Råstam.
För sista gången. Dagen efter dör Råstam.
– Hannes var så inihelvete envis. Han ville verkligen bli klar
med boken. Först skulle han fixa allt själv. Men i höstas förstod att han att han inte skulle klara det utan hjälp. Han frågade mig. Jag tvekade aldrig, säger Mattias Göransson.
Hur mycket har du gjort av boken?
– Jag har kortat ner den, kondenserat, efter Hannes önskemål. Sedan satt vi ner och gick igenom detaljer. I slutet dikterade han vad som skulle stå.
Om några veckor, knappt ett halvår efter att Hannes Råstam avled, kommer boken ut om Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han kallar sig nu.
Scoop har läst manuset. Det är skakande läsning om en av vår tids största rättsskandaler.
Vad tror du händer när boken kommer ut?
– Hannes ville verkligen att de ansvariga ställs till svars. Jag
hoppas det också. Sverige kan inte bara gå vidare efter det här. Visserligen har Sverige en tradition att aldrig gå till botten med rätts- skandaler. Se bara på DC-3:an som sköts ner. Det tog 40 år innan man erkände något och då var det ändå halvlögner. Ingen ansvarig ställdes till svars.
Vad talar för att de huvudansvariga för Quickskandalen plötsligt ska ställas till svars?
– Det som kommer fram i boken förhoppningsvis. Leif GW Persson har sagt till mig att preskriptionstiden för grovt tjänstefel är 15 år mot normalt tio. Johan-rättegången var 2001 så de ansvariga där borde få två års fängelse.
Är det realistiskt?
– Den som läser boken kan inte bara gå vidare. Sverige kan inte gå vidare. Någon gång måste vi gå till botten med saker och ting. Det är skandal att en sådan som åklagare Christer van der Kwast inte har åtalats. Han borde buras in. Och han är bara en av många i den här soppan.
Varför dömdes Thomas Quick till åtta mord?
– Det är väldigt många faktorer som samverkade. Vi hade haft Lasermannen, det kom filmer om Hannibal Lecter, boken American Psycho. Vi nästan bara väntade på en seriemördare. Ett ord som inte ens fanns i svenska språket före den här tiden. Det var också ett par lokala rättsskipare som plötsligt kom i rampljuset och såg sig som stjärnor. Det var också kulmen på en trend inom psykvården där terapeuter i Freuds anda fick ensamrätt på att uttolka olika saker som förträngts i barndomen.
Och medierna spelade med?
– Ja, absolut. Även en uppburen skribent som Kerstin Vinter- hed skrev långa analytiska artiklar om Sture Bergwall som byggde på att allt han sa var sant.
När boken kommer ut hoppas Mattias Göransson på medierna.
Självklart är det egna magasinet Filter först ut med ett utdrag ur boken.
Han vill få igång en debatt som leder till att fler kommer att kräva att de ansvariga ställs till svars.
– Leif GW Persson var en av få som dömde ut teorierna om Sture Bergwall medan rättegångarna pågick. Han har skrivit för- ordet i boken. Till mig har GW sagt att ”nu jävlar kan kampen ta vid på allvar”. Jan Guillou sitter också och väntar. Jag själv gör det också. Det ska bli en spännande höst.
Hade någon annan än Hannes Råstam kunnat avslöja Quickskandalen?
– Jag tror inte det. Han var inte på något sätt först. Utan både GW och Guillou hade skrivit om det och Dan Larsson hade skrivit boken ”Mytomanen Thomas Quick”. Men ingen var lika envis och systematisk som Hannes. För varje person han intervjuade kontaktade han tio till. Men han var inte bara envis. Han var en god lyssnare också. Han ville verkligen veta och lyssnade på dem han intervjuade. Sture Bergwall själv säger att ingen annan än Hannes hade kunnat få honom att ta tillbaka sina erkännanden.
Har du haft någon kontakt med Sture Bergwall?
– Ja, men mest via mejl. En del i rättsskandalen är hur han behandlats. När han hade börjat erkänna mord fick han fler permissioner. Efter Hannes film där han tar tillbaka erkännandena fick han inga permissioner. Han fick byta rum och inte ens ha gardiner. Han sitter ju inne hos sina förövare. Det är ju flera på Säter som bidragit till det här övergreppet.
Hur är intresset för boken?
– Stort. Både New York Times och några holländska tidningar skriver om den. Det är redan klart att den kommer ut i Norge och Danmark och det finns intresse från USA.
Tjänar du stora pengar?
– Nej, jag har fått ett symboliskt arvode. Alla royalties går till Hannes tre barn. Han pratade mycket om att han inte hade så mycket att lämna till dem när han dog. Han var kanske inte den som hade den allra bästa kollen på sin ekonomi. Därför var boken extra viktigt för honom. Han ville ge något till sina barn.
Blir det en postum guldspade?
– Hannes hade väl tillräckligt många guldspadar. Jag hoppas han får Augustpriset i fackboksklassen om det går att få postumt.
|