2010-12-02
"Finns det inga bilder på slynan?"
"Finns det inga bilder på slynan?"
Inför radioprogrammet Kalibers stora granskning av
sverigedemokraterna förra året gjordes en noggrann
riskkalkyl. Men omfattningen av hetsen mot redaktionen
efter publiceringen hade ingen räknat med.

DANIEL OLSSON intervjuar Sanna Klinghoffer

– Jag har aldrig varit med om något liknande, säger SR:s
Kalibers producent Sanna Klinghoffer.
Bilder på hennes barn lades ut på forum på internet. Maken
omskrevs i förklenande ordalag och fick också sin bild publicerad.
Att Klinghoffers far har judiskt påbrå gödde de mest extrema konspirationsteoretikerna.
En flygbild över familjens hem lades ut samtidigt som mejlkorgarna
på Kalibers redaktion fylldes med grova meddelanden, bland
annat från personer som påstod sig sitta på anstalt och bara väntade på
att komma ut och göra upp fysiskt med redaktionsmedlemmarna.
– Vi gjorde en noggrann granskning inför publiceringen, vi pratade
med poliser, folk på tidningen Expo och statsvetare för att göra en riskkalkyl.
Vad har vi att räkna med? Vi fick svaret att sverigedemokraterna
inte är våldsamma, men de har en svans som man inte
vet vad den gör, säger Sanna Klinghoffer.
Och det är den anonyma »svansen« som går att följa på internetforum,
bloggar och rasistiska hemsidor. Vad som är skrivet av
sverigedemokrater är omöjligt att säga, men tonen i deras egna forum
har också varit hård.
Redan samma dag som Kalibers wallraffande reporter Caroline
Stenman
intervjuas i Expressen öppnas en tråd på internetforumet
Flashback med rubriken: »Skvaller om Caroline Stenman, 26, reporter
på statsradions P1?«.
En användare påstår sig känna reportern sedan tidigare: »antagligen
lesbisk, då hon hellre spelade fotboll på gympan än att göra
kullerbyttor«. En annan vill ha mer information och går rakt på sak:
»Finns det inga bilder på slynan?«
»Stenman är bara ett verktyg. Den som ska klämmas åt är Sanna
Klinghoffer”, skriver en tredje. Och mycket fokus lades också på
producenten.
– Jag tycker det var urjobbigt. Från Sveriges radios säkerhetsavdelning
rådde de mig att inte läsa mejlen. Andra fick läsa dem. Men
det gick ju inte. När jag kom hem på kvällen gick jag igenom min
mejl ändå, säger Klinghoffer.
Många av skriverierna på internet är starkt sexistiska.
De kvinnliga medarbetarna på redaktionen beskrivs gärna till utseendet,
som »negerknullare« och häxor samtidigt som flera av hoten
handlar om att de ska våldtas eller har annan sexuell underton.
Utmärkande är också att den enda manliga medarbetaren i redaktionen,
Ola Sandstig, knappt nämns.
– Hans namn går knappt att hitta, det finns inte en film, ingenting.
Vi tyckte att det var konstigt och lade upp Olas bild på vår
hemsida, berättar Sanna Klinghoffer.
Men hetsen riktade sig fortfarande mot de kvinnliga medarbetarna
i redaktionen.
Och Sanna Klinghoffer medger att turbulensen efter publiceringen
påverkat henne. Om inte yrkessmässigt, så i vart fall personligt.
– Jag är mer noga med min personliga integritet idag, säger Sanna
Klinghoffer.
Hon tänker efter både en och två gånger innan hon ställer upp på
bild. Hennes barn får hoppa över fototillfällena i skolan och lägger
vänner och bekanta ut bilder på familjen på internet ber hon dem
ta ner dem.
 



Login